Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbrast med en stämma, som darrade af undertryckt
rörelse: »Ett råd! jag! Nej, jag har intet råd att ge.
Hvar och en måste ensam kämpa sin egen kamp.
Och endast genom oaflåtliga strider och ständiga
återfall går vägen till sanningen».
Han tryckte hennes hand med en underlig
häftighet, bugade på måfå mot det dunkla soffhörnet
och gick.
Hela aftonen sutto mor och dotter kvar i
rummet utan att ett enda ord växlades mellan dem.
Fru Arwidson satt och tänkte på, hur
försummad hon var af sina barn; den ena borta på bal, den
andra aktande sin moder så litet, att hon kunde sitta
timtal i samma rum som hon utan att tala till henne.
Dessa tankar skänkte henne ett slags njutning. Pastorn
hade talat något om försakelse af egenviljan; om
någon förstod att försaka, så var det väl hon.
Ellinors tankar flögo hit och dit, och hon sökte
förgäfves att sammanhålla dem omkring det ämne, som
varit föremål för aftonens samtal; ett slags sväfvande
drömmeri, som icke var vanligt hos henne, bemäktigade
sig henne och fylde hennes sinne med en obestämd
känsla af lycka. Så småniogom samlade sig de irrande
tankarne omkring en enda, konkret bild. Det var
Thor-waldsens Petrus i Vor Frues Kirke i Köpenhamn som
började framträda med en förunderlig tydlighet för
hennes minne. Hon hade alltid beundrat denne Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
