Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dragen. »Han tog klockan från väggen där — det
var det sista jag hade — nu skulle han pantsätta
den för att få sig ett rus. Och så slog han flickan
— se på henne, ett sådant märke hon har öfver ögat.»
»Var det er man?» frågade Ellinor upprörd.
»Min man — ånej, men den andre», svarade
kvinnan med denna nödens och lastens cynism, som icke
skyr att för den förstkommande blotta sin förnedring.
»Han har aldrig tålt den där flickan, skall jag säga
— aldrig gjort annat än slagit henne både här
och där.»
»Är er man död?» frågade Ellinor.
»Död? Ånej, han lefver nog minsann. Han var
här häromdagen han med och regerade — han ville
se, om det fans något att ta, kan jag tro. Den ende,
som* har varit beskedlig, så är det flickans far, fast
det nu är längese’n jag hade med honom att göra.»
Ellinor vände sig bort med en känsla af
vämjelse. Hon gick till flickan och försökte att tala med
henne men fann henne så dum och slö, att hon
knapt kunde fa henne att svara på de enklaste
frågor.
»Den där flickan tål för resten hvad hon får»,
hörde hon nu moderns röst. »Har hon inte varit ute
och strukit halfva natten, och jag är inte människa
att få henne att bekänna, hvar hon varit.»
Flickan försökte en invändning, men modern
tystade henne. »Stå nu inte och ljug för pastorn
också. Har du nånsin varit annat än elak, kanske?>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
