Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon såg upp på honom med en litet orolig blick.
Hon hade nästan en känsla af, att det låg en
oförrätt mot honom i detta beslut och att det skulle såra
honom.
Han släppte också hennes hand, som han strax
förut fattat, och de starkt tecknade, raka ögonbrynen
drogo ihop sig till ett uttryck af smärta.
»Jaså! — såå!» sade han, halft för sig själf. »Ja,
det är kanske bäst så. — »Ni gör rätt», tilläde han
högt och med bitterhet. »Ni gör alldeles rätt. Ni
behöfver komma ifrån de intryck ni fatt denna vinter
— ni behöfver förströ er, roa er. Det går inte an
att tränga alt för djupt in i lifvets allvar — då far
man bleka kinder och glanslösa ögon. Bättre att
med nöjen och förströelser jaga bort de väckande
tankarne, så får man nog tillbaka sin goda sömn och
sin lefnadslustighet.»
»Det där har jag också sagt mig själf», svarade
hon. »Jag har sagt mig, att det är fegt att fly just
som man börjat striden. Men när man känner att
kampen blir för tung för ens krafter — att man förr
eller senare måste gå under på den —»
»Det är bättre att gå under i kampen än att
rädda sig som öfverlöpare», bröt han ut och det
glimmade till i hans ögon af undertryckt lidelse.
»Men jag borde vetat att så skulle gå! Ingen har
mod att hålla ut, där striden brinner hetast; alla, alla
blifva de öfverlöpare till slut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
