Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
toningar i de mest smältande nyanser mellan de brustna
molnen.
Vigseln förrättades i diakonissanstaltens lilla
kapell. Ett uttryck af nästan bäfvande lycka låg under
själfva akten öfver brudgummens drag. Han erfor
en viss skygghet vid tanken på att den högsta grad
af jordisk lycka skulle falla på hans väg, och han
hade en känsla i strupen som skulle han kväfvas.
Men på samma gång kände han att ett helt lif af
försakelser och själfålagda lidanden nu skulle liksom
taga ut sin innestående fordran och att det naturliga
kraf efter lycka, som finnes hos hvarje människa, nu
uppträdde så mycket mer våldsamt och fordrande som
det så länge varit förkväfdt.
Och när han nu förde sin brud från altaret kände
hon, att hans hand skälfde; hon såg upp på honom
med sin vidöppna, frågande blick och mötte ett
uttryck så upprördt och lidelsefullt, att hon blef rädd
och släppte hans hand. Sådan hade hon aldrig sett
honom förr och hon förstod honom ej längre. Hon
fann att på djupet af hans natur jäste en verld af
känslor, hvilkas våldsamhet stod i en nästan
skräckinjagande motsats till hans vanliga själfbeherskning.
»Görer portarna vida och dörrarna i verlden höga,
att Ärones Konung må draga därin!»
Dessa ord sjöngo och jublade inom honom, då
han förde sin hustru in i sin tarfliga bostad.
»Hvilken är den samme Ärones Konung?»
fortsätter salmisten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
