Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just nu vid hafvet. Ett välgörande regn hade
kommit der nere och liksom pånyttfödt hela naturen. Och
de vackra nätterna sedan med Septembermånskenet
och marelden i vattneti Och de friska segelturerna
utåt hafvet!
Adrian hade hållit aftongudstjenst i
diakoniss-kapellet och sedan tillbragt en timme i fängelset hos
en brottsling, som han förgäfves sökt förmå att
bekänna. Han var beklämd och sorgsen då han kom
hem och gick direkte in i sitt rum utan att uppsöka
sin hustru. Han sökte hälst ensamheten då han var
i den sinnesstämningen.
Men Ellinor hade hört honom komma. Han satt
vid sitt skrifbord med armbågen på bordet och
pannan i handen, då dörren gick upp för en snabb
tryckning och hon stod på tröskeln.
Adrian sprang upp med ett utrop: »hvad skall
detta betyda?»
Hon stod där alldeles sådan, som han hade sett
henne den första aftonen i hennes hem. Den
sjögröna atlasklädningen föll mjukt efter den slanka
gestalten; och var det tygets egendomligt skiftande
färg eller skenet af den nedgående solen, som gjorde
att hennes ögon hade samma glans som fordom,
hennes hy samma genomskinliga klarhet?
Han såg och såg på henne utan att tala och
hela den poesi som omgaf deras första kärlek
vaknade åter inom honom. Han glömde de tunga
striderna, det misstroende, som smugit sig emellan dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
