Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var bra. Stackars mamma, hon orkar inte
så mycket. Har jag feber?»
»Jag tror knapt. Du käns så sval.»
»Ja, jag tror jag börjar frysa. Du skulle inte
gifvit mig vatten. Hvar är mamma?»
»Hon ligger i nästa rum. Skall jag gå efter henne?»
»Nej, nej! Hvar är Adrian?»
I det samma kände Tea en hand på sin axel,
och då hon såg upp stod Adrian bakom henne, men
dold af en hög skärm, som blifvit framflyttad till
hufvudgärden.
»Var god och gå ut», hviskade han. »Jag vill
vara ensam med henne.»
Tea reste sig upp från sin knäböjande ställning
vid bädden och beredde sig att svara, men han
fattade om hennes handled och drog henne ut ur
rummet.
»Nej, Adrian!» utbrast hon, då de kommo
utanför dörren. »Du får inte skaka upp henne nu. Du
måste inse, hur farligt det skulle vara.»
»Jag kan inte dröja, jag vågar inte, säger jag
dig. Detta tillfälle kanske inte återkommer. Hur
kan jag låta henne gå bort till den eviga domen utan
förberedelse?»
»Har då inte hennes lif varit en tillräcklig
förberedelse? Om inte hon är beredd, som har försakat
och stridt så mycket, då vet jag inte–-»
»Ack, kom inte i en sådan stund som denna
med den där vanliga godtköpsmoralen och tro inte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
