Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på henne. Tea — Adrian I Hvarför gå ni alla
ifrån mig?»
Tea kom inspringande vid hennes rop. Hon satt
då upprätt och plockade ifrigt med händerna på
täcket, upprepande oupphörligt fullkomligt mekaniskt
och mer och mer otydligt de sista ord, som stannat
i hennes medvetande: »Han kommer aldrig, då jag
ropar honom — han kommer aldrig — jag ropar
— kommer — jag ropar aldrig — han kommer —
Slutligen sjönk hon utmattad ned emot dynorna
och låg stilla med slutna ögon.
Tea låg gråtande på knä vid bädden.
»Har du nu gifvit henne den tro och kärlek,
som fattades henne?» kunde hon ej afhålla sig från
att säga.
Adrian sjönk tillsammans vid dessa ord.
»Gör mig inga förebråelser», sade han tungt
med böjdt hufvud. »Jag har blifvit straffad ändå för
mitt blinda högmod. Tro och kärlek — det är just
hvad som fattades mig själf och jag har velat gifva
det åt andra.»
Han föll på knä och vred händerna.
»O Gud, jag har ju icke ens haft så mycken
tro, att jag trodde, att du kunde verka ditt verk
mig förutan. Jag kräfde offer af andra och själf har
jag aldrig kunnat offra mitt eget jag. Jag ville göra
alt och ville ej lemna åt dig att göra något. Jag
har varit så snärjd i andligt högmod, att jag nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
