Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På »säsongens» sista bal före Påsk framförde
siutligen grefve Hans Kagg sitt frieri till
fröken Aurore Bunge.
Han hade haft ett förskräckligt hufvudbry hela
vintern för att utfundera en lämplig form för detta
frieri. Han hade så stor respekt för Aurores
öfverlägsenhet, att han sällan vågade tala med henne, och
aldrig föllo sig orden så illa för honom, som då han
stod inför blicken från dessa glänsande ögon, som
voro så fulla af högdragenhet och nedlåtande, halft
välvilligt förakt. Han skulle velat gifva mycket till,
om han hade kunnat fria skriftligen, men detta
vedervågade han dock icke. Ett litet skriffel kunde helt
omärkligt insmyga sig — det mindes han nog se’n
sin kadettid och han hade sällan öfvat sig sedan —
och icke gick det väl häller an att låta någon
genomse ett bref af så grannlaga natur. Elaka rykten
kunde så lätt komma att misstyda en sådan
försigtighetsåtgärd.
Han hade nu fattat det hjältemodiga beslutet att
ej af något låta afvända sig från att fria på den sista
balen — det var nödvändigt, ty sedan skulle han
kanhända ej träffa henne, innan hon for till landet.
Han hade läst öfver ett litet, som han tyckte ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
