Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som hon ej hade lust att vända om hem till det
otrefliga gamla huset, där modern var sysselsatt med
att öfvervaka uppackningen, beslöt hon sig för att
öppna grinden själf. Hon lade försigtigt ett par
fingrar på haken — det var obehagligt att ta i den,
drängar och torpare hade kanske fingrat på den.
Och de ljusbruna »gants de Suède» voro mycket
ömtåliga. Emellertid kom hon igenom och lemnade
grinden öppen bakom sig. Hon hade väntat att
komma ut i en park, men fann blott en vild, backig
skogsväg. Besynnerligt, att man ej höll skogen i
bättre stånd så nära intill gården! Grenarna sträckte
sig ibland ut öfver vägen, så att man måste krypa
för att komma fram. Så småningom blef stigen alt
otydligare tills den slutligen alldeles upphörde. Hon
ville vända om, men såg nu två skogsvägar bakom
sig och visste ej hvilkendera hon hade följt.
Skogen öppnade sig där hon stod, och en sträcka grå,
glest bevuxna klippor lågo framför henne. Om hon
skulle söka klättra upp på den närmaste, utsigten
var säkert vacker därifrån! Hon spände ned
parasollen och begagnade den som käpp och började
att varsamt med klädningen uppdragen klättra
uppföre. Men uppkommen på spetsen såg hon ingenting
annat än nya klippafsatser och lockades ständigt
längre och högre upp utan att dock få se något
annat än de samma ödsliga, grå klipporna med sina
djupa remnor och sina magra tallar. Emellertid hade
hon kommit så långt bort från vägen att hon ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
