Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längre visste i hvad riktning hon borde gå för att
komma tillbaka. Ensamheten, ödsligheten och
tystnaden däruppe började gripa henne med en viss
ångest. Hon hade aldrig förr i sitt lif varit på detta
sätt ensam ute i naturen. Hur skulle hon komma
hem? Hvad var det som prasslade bakom henne?
Hon vågade ej vända sig om utan påskyndade sina
steg. Hennes hjärta stannade af ångest. Någon
förföljde henne, det var tydligt.
Hon grep i parasollen som till försvar och vände
sig om med skrämda förvirrade blickar. Ej en
varelse syntes till, men en stor, nedfallen gren hade
hängt sig fast vid hennes kjortel och släpade efter
henne. Hon började skratta och kände sig med ens
helt lugn och väl till mods. Det var i alla fall
något tilldragande i denna tysta ödslighet. Hon ville
icke vända om förrän hon varit uppe på den där
klippafsatsen längst borta. Därifrån måste det vara
någon utsigt.
Det var dock tämligen svårt att komma dit upp;
då hon ville hoppa öfver en remna hindrades hon
af sin snäfva klädning och föll omkull, och då hon
ville resa sig med tillhjälp af parasollen bröt hon af
den fina käppen. Slutligen var hon dock uppe och
under henne låg hafvet i aftonbelysning. Violetta
lufttoner öfver klippor och skär längst bort, närmare
lugna, speglande små vikar, där skogen stod på stup
nere i djupet. Inga människoboningar syntes till,
alt var så ödsligt och ensamt. Hon satte sig ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
