Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtminstone vara gift för att kunna hålla ut där. Hvad
gör han hela dagarna?»
»Åh, han läser och studerar alldeles förskräckligt.
Han tänker nog komma sig opp i verlden på något
vis. Det är ett fasligt godt hufvud på honom.»
»Såå! sade Aurore småleende.
Hennes första blick, då hon hoppade i land, gälde
stugan och klippan. Tänk, att lefva här hela året
om! Ingen växtlighet, endast litet mossa och ljung i
en och annan fördjupning mellan klipporna. Stugan
var grå liksom klippan, båten och fiskarens drägt
voro grå, luften var också grå — alt sammansmälte
i en enformig, kall ton, som grep henne med en
känsla af beklämning, och då hon satte foten på
bryggan önskade hon nästan att hon aldrig hade
kommit hit.
Först nu såg hon upp på fyrvaktaren, som
kommit emot dem på bryggan. På en gång blef hon
mycket blek och hennes ögon hängde sig fast vid
honom med en underlig blick. Klippan, stugan,
hafvet, alt försvann för henne i detta ögonblick; det var
som en svindel och det skymde litet för hennes ögon.
Men genom dunklet såg hon tydligt och klart den
man, som stod framför henne, och det kom öfver
henne med en förfärande visshet att nu var den timme
slagen, som hon i hela sitt lif längtat efter; nu först
skulle hon begynna att lefva.
Och då hon trädde in i den låga stugan hade
hon ungefär samma känslor, som då hon kom på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
