Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det duger inte att ge sig ut nu», sade han i
sin trygga, afgörande ton. »Han går mer och mer
på nordlig — rakt stick i stäf — och till natten blir
han stygg.»
»Hvad skola vi då göra?» utbrast hon och blef
blek.
Han såg på henne och märkte det.
»Är fröken rädd för att stanna här?» sade han.
»Nej — inte det — men det går inte an — min
mor skulle bli orolig — jag måste fara. — Kom!» sade
hon till fiskaren, »vi begifva oss af genast.» Hon
tog åter på sig hatten, kastade sjalen kring axlarna
och skyndade ut. De båda männen följde henne.
Det stormade så, att hon knapt kunde stå
upprätt, och det svartnade rundt kring, horizonten. Hela
den lilla klippan var omgifven af hvita, hväsande
bränningar.
»Där borta på det där skäret är en god hamn»,
sade fyrvaktaren till fiskaren. »Ge sig dit med båten
det fortaste han kan. Det fins ett enkom skjul där för
väderdrifna seglare, så att han kan få skydd för natten.
För fröken skall jag draga försorg.»
»Tack, men jag kan inte — jag törs inte — min
mor – – », mumlade Aurore och ville hoppa ned i
båten.
Då lade han sin stora, solbrända, välformade hand
på hennes skuldra och sade med en viss godmodig
öfverlägsenhet som till ett själfsvåldigt men
älskvärdt barn: »Det hjälps inte, lilla fröken. Eftersom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
