Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kom, vi sätta bo i dalen!
– – – – – – – –
Verldens sorl, det yra, tomma
Ej besmitta skall vårt Eden.
Osedd skall vår kärlek blomma,
Lik en blåklint, skyld i säden.»
Hon fälde boken i sitt knä. Hvarför hade han
gifvit henne just denna dikt att läsa?
Nej, det kunde icke vara med någon afsigt, därtill
var han en alt för naiv natur; men denna dikt hade
troligen särskildt anslagit honom, där han satt ensam
ute på skäret med sitt inåtvända och svärmiska lynne.
Hvarför skulle ett så oöfverstigligt svalg skilja
henne från denne man? Hvarför var han ej hennes
like i samhällsställning, så att hon kunde få gifva sig
åt honom och lefva och dö invid denna starka arm,
som tycktes enkom skapad att beskydda ett älskadt
väsende?
Hvarför, ja, hvarför?
Därför att hon var en förnäm dam och han en
simpel fyrvaktare! Men hvad betydde väl en sådan
tillfällighet som deras yttre lefnadsvilkor?
»Verldens sorl, det yra, tomma,
Ej besmitta skall vårt Eden.»
Och hvad betydde väl hennes börd, hennes
rikedom, hennes uppfostran här ute på det ensliga skäret,
där de båda genom ett stormigt haf voro skilda från
hela den öfriga verlden? Här voro de rätt och slätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:35:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urlifvet/2/0037.html
