Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
två ensamma människor, som ej hade något annat
sällskap än hvarandra; den lilla stugan var deras
gemensamma skydd mot ovädret, som rasade utanför —
den nakna klippan var hela deras verld. Och så länge
stormen varade och ingen båt kunde komma dit ut
och hämta henne, var hon fattigare och ringare än
han. Hans voro alla de föremål, som omgåfvo henne,
han var herre här — hon egde intet, hon var hans
gäst, och hon var helt och hållet i hans makt. Hon
var icke rikare, icke förnämare än hvilken fattig
fiskareflicka som hälst. Hon var rätt och slätt kvinna — och
han var man, en verklig man, sådan hon icke känt
någon förr — stark och god, sann och trofast.
Hvarför, hvarför skulle hon icke älska honom och se hela
sin sköna midsommardröm förverkligad?
Hon steg upp och gick af och an i den trånga
kammaren. Hon kunde icke sitta stilla, hon kunde icke
uthärda att vara instängd på detta sätt. Hon ville
slå upp fönstret, men fann att luckorna blifvit
igenskrufvade utifrån. Eftermiddagen hade gått utan att
hon märkt det; det var alldeles mörkt i rummet, men
uppifrån föll en ljusstråle genom springan på luckan.
Det var från fyrlyktan, som brann i natten.
Hon svepte in sig från hufvud till fot i sin skotska
pläd, öppnade försigtigt den tunga dörren på glänt
och tittade ut. En häftig vindstöt kom i det samma
och ryckte upp dörren med en sådan våldsamhet, att
hon blef kullslagen på klippan utanför. Då hon
bedöfvad och yr i hufvudet reste sig upp, hade dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
