Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stugan och sågo honom nalkas. De stodo där i
beklämd tystnad, en vigtig fråga sväfvade på hans
läppar, men han läste redan det ödesdigra svaret i
hennes bleka drag.
Då båten var nära att landa vid bryggan, fann
han slutligen ord.
»När träffas vi igen?> frågade han.
Då lade hon armarna om hans hals, lutade sin
kind intill hans, slöt ögonen med ett uttryck af
smärta och lycka på samma gång och kysste honom.
»Vi träffas inte mer», sade hon lågt, smärtfullt,
innerligt.
»Då släpper jag dig inte», bröt han ut, och det
drog upp ett oväder i hans ansigte.
Hon såg ångestfullt på honom.
»Du måste», sade hon. »Finner du det inte
själf? Tror du, att min mor skulle låta mig stanna
här? Och hur och hvar skulle vi kunna träffas?»
Hela den brutala våldsamheten i hans natur bröt
nu ut i besinningslös vrede. Aurore var färdig att
sjunka till marken af skräck, då hon såg hur hans
ansigte vanstäldes, hur ådrorna svälde i pannan och
hur han knöt den väldiga handen emot henne.
»Hå hå! Står det så till?» skrek han. »Är du
bara helt simpelt en vanlig en af det slaget? Jag
kan vara god nog åt dig härute på skäret, då du
inte har någon annan — med en simpel man som
jag kan man tillåta sig hvad som hälst — men jag
skall straffa dig, skall du se. Jag skall tala om för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
