Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följd af Ninas barnsliga oförsigtighet. Sedan dess
hade hon varit litet klen, och de hade nu vant sig
vid den tanken, att de aldrig skulle ega någon
annan än hvarandra. Saknaden låg dock och gnagde
på dem båda i tysthet och vid minsta anledning bröt
den fram igen.
Doktorn var af naturen ytterst barnkär; hans
sätt, som i allmänhet hade en viss tillbakadragen
kyla i beröringen med främlingar, fick ett drag af
go’ssaktighet, då han lekte med barn. Ingen hade
en sådan förmåga att roa dem, som han, och ingen
kunde bättre trösta och lugna på samma gång som
beherska ett sjukt barn, än han.
Han hade själf aldrig riktigt fatt vara barn.
Uppfostrad i ett mycket strängt hem från den gamla tiden,
där barnen foro upp och stodo som tända ljus kring
väggarna, då fadern kom in i rummet, där rottingen
stod i vrån bakom faderns skrifbord och kom i viften
vid minsta stapplande på lexan eller minsta
tjufpojk-streck, hade han aldrig vetat hvad barndomens
sorglöshet ville säga. Sedan hade han studerat och svält i
Upsala, som läkare fick han snart en vidsträckt praktik
och fick se mer af lifvets sorgliga än af dess ljusa sidor.
Men barnet i honom hade aldrig blifvit förkväfdt,
och då hans hopp att blifva far hade gått förloradt,
och barnkammaren, som redan var stäld i ordning
till den väntade, inreddes till ett kabinett åt hans
hustru — då gjorde han i stället hela sitt hem till
en barnkammare, barnet, som herskade där, fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
