Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man kallade henne aldrig annat än barnet, och
hennes man, som var flera år äldre än hon, antog
genast detta smeknamn, som väl tycktes passa
tillsammans med det barnsliga i denna lilla spensliga
figur och detta mjuka, oregelbundna ansigte med
uppnäsan och de runda, kysstäcka läpparna.
Men ingen hade märkt, att då Nina satt
allvarsam och ej visste sig iakttagen, kunde hon ibland fa
ett grubblande uttryck i de blå barnaögonen och ett
litet missnöjd t och sorgset veck i pannan. Det vaf
så mycket, hon såg omkring sig, som hon icke
förstod. Hvarför dolde man alt möjligt för henne.
Hvarför afbröts ofta samtalet i familjekretsen helt
tvärt, då hon kom in i rummet?
Detta hade alltid sårat henne, till och med då
hon var liten. Men sedan hon blef gift och fann att
hennes man också deltog i dessa samtal, som ej kunde
fortsättas i hennes närvaro, sårade det henne ännu mer.
Genom ett slags egendomlig skygghet i alt hvad
som rörde hennes inre känélolif och som hos henne
gick hand i hand med den mest barnsliga
öppenhjärtighet, då det gälde ytligare intryck, afhölls hon
dock från att meddela någon sin ömtålighet i detta
fall. Och doktorn genomskådade henne icke alls.
Han var själf så klar och öppen, att det aldrig föll
honom in att misstänka att hans hustru dolde något
för honom. Var barnet ledsen, skulle man söka
muntra henne — det var hans enkla taktik.
Den som såg honom i sådana stunder jollrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
