Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räkning, men det lyckades ej, hon stod och kämpade
med gråten. Då kom brodern och retades litet med
henne, som han ofta brukade göra, och då bröt det
löst, hon gaf honom en örfil och fick naturligtvis
genast en igen, och så började båda att gråta.
Det var nästan icke ett enda af barnen, som ej
kände sig sviket. Alla hade hoppats på något
utomordentligt, och gåfvorna bestodo blott af helt
vanliga små leksaker, som de allesammans kände till
förut, och så voro de afundsjuka den ena på den
andra, och så råkade en flicka fä en käpphäst och
en pojke en docka, och så hånade de hvarandra
härför, och när Nina föreslog att de skulle byta, blef
flickan, som tycktes praktiskt anlagd, rädd att hon
skulle förlora på bytet och föreslog att gossen skulle
gifva två konfektbitar i mellangift, hvarvid denne,
som var mycket svag för sötsaker, skyndade sig att
stoppa alla sina konfektbitar i munnen på en gång.
Kort sagdt, ingen var nöjd och glad, och Nina allra
minst. Hvilken sorglig ersättning var icke detta för
en vanlig naturlig julfest med egna barn, hvilkas
lynnen man förstod sig på och hvilkas* vilja man hade
i sina händer.
»Jag har en särskild julgåfva till barnet»,
hvi-skade nu doktorn till henne, och pekade på ett litet
paket, som ännu hängde kvar på granen.
»Men jag har ju redan fått så mycket julklappar
på julafton», inföll hon allvarsamt.
»Ja, men inte skulle du därför vara utan på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
