Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boken för sin man. Det hade skett fullkomligt
oöfver-lagdt, men det var dock framkalladt af en
obenägenhet att underkasta sig hans kritik, att altjämt gå i
ledband, till och med då det gälde något så enskildt
som hennes läsning. Var hon icke gammal nog att
läsa hvad hon själf ville? Skulle man då alltid
behandla henne som ett barn? Och när hon nu själf
blef mor, hur skulle hon kunna vinna sitt barns
aktning, då det såg, hur omyndig hon var i sitt eget
hus. Hon skulle blifva som moster Ava, hvilken alla
smått skrattade åt. Hon grät vid tanken härpå öfver
sin egen svaghet att alltid böja sig — grät öfver att
hon aldrig kunde få mod att uttala detta, som låg
bundet inom henne.
Några dagar gingo under en ömsesidig
förstämning. Doktorn började märka, att Nina grät i smyg.
Det stämde honom mildare, han besinnade hvilket
särskildt öfverseende hennes tillstånd fordrade och
började längta efter att till hvad pris som hälst se
henne glad igen.
Då gick han en dag händelsevis förbi en
modehandel, där en mycket elegant hatt var exponerad
— modell från Paris, mörkblå plys med en plym i
»bleu électrique». Den var mycket dyr, men han
köpte den genast, glädjande sig på förhand åt att se
barnet profva den framför spegeln.
Men då kartongen kom hem och hon tog upp
hatten, fick hon en missnöjd min. Hon hade ju
grön klädning — hur skulle hon då kunna nyttja en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
