Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hjälpte honom att i det längsta bekämpa
sjukdomen. Han var en soldat, som ville falla på slagfältet.
Det var något rörande i dessa mottagningar,
där hvarje patient trodde sig tala med honom för
kanske sista gången och därför fördröjde sitt besök
så länge som möjligt, och där hvarje afsked hade hela
innerligheten af ett afsked för lifvet. Alla de prof
på hängifvenhet, han under dessa veckor fick
mottaga, grepo honom djupt och vållade honom
sinnesrörelser, som voro ytterst menliga för hans hälsa.
De refvo ständigt upp den aggande tanken: hvarför
skulle han nödgas gå bort från alla som behöfde
honom?
Hans hustru ensam anade ej, hur allvarsamt hans
tillstånd var. Han hoppades altjämt att hon skulle
kunna skonas från detta meddelande, tils deras barn
blifvit födt och hon åter vore frisk. Han fruktade
för både hennes och barnets lif, om hon finge veta
det nu, och då han numera hade en pålitlig och
tystläten sjuksköterska hos sig om nätterna och Nina ej
längre ens fick veta af, när han haft något anfall,
men däremot såg honom så lugn och verksam —
ty han lyckades dölja för henne till och med sin
djupa nedstämdhet — började hon öfvervinna skräcken
af de första svåra anfallen och invagga sig i den
tron, att ingen fara vore för handen. Hon
återfick sitt litet klemiga väsen af ett bortskämdt barn
och kunde stundom förebrå honom, att han ej längre
var så öm och omhuldande som förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
