Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad är det då, barnet? Säg fort, skräm mig
inte så!»
Han började strax få hjärtklappning och reste
sig till hälften-, han tålde ej vid den minsta oro.
»Nej, nej, blif inte orolig, det är ingenting
farligt. Jag ville bara säga dig, att du inte handlar
rätt mot mig, då du förbjuder mig att vara hos dig,
när du är sjuk. Jag har inte velat motsäga dig, men
jag har lidit så mycket af att så där blifva utesluten,
just när min plats vore hos dig — det är inte rätt,
och om det är för att skona mig, så är det
för-feladt, ty det plågar mig tusen gånger värre, och jag
kan inte — ja£ kan inte bära det längre.»
Hon snyftade, éhuru hon ansträngde sig att
be-herrska sig för att ej göra honom ledsen.
Han smekte hennes kind och strök bort hennes
tårar samt sade med den litet flämtande stämma han
hade emellanåt: »Ser du — ser du! Det är vår
mänskliga skröplighet; när jag velat göra som bäst och
skona dig från hvarje lidande, har jag således smärtat
och sårat dig allra mest».
»O nej, nej, säg inte så!» utbrast hon och strök
afvigsidan af hans hand mot sina fuktiga ögon samt
kysste den.
»Jo, jo», hviskade han. »Det är vår kortsynthet,
ser du.»
Han slöt ögonen och låg så stilla, att hon trodde
han sof, men efter en stund rörde han på sig litet, tog
tillbaka sin hand ur hennes och kände sig själf på pulsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
