Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falla ned på knä och kyssa kanten af den randiga
bomullsklädningen ?
Det hela var ju en fullständig landtlig idyll, och
han — han hjälten i en sådan. Hon hade ingen
aning om att han återkommit till trakten, och när
hon, vid prasslandet af några torra löf se’n fjolåret,
§om han råkat vidröra med foten, öppnade ögonen,
blef hon så häpen, att hon gaf sig till att skrika högt
med full hals. Utan att någon af dem riktigt visste,
hur det gått till, låg hon nästa ögonblick gråtande
och skrattande i hans armar.
Vintern och ensamheten hade utvecklat henne.
Hur hade hon icke längtat och drömt!
Han ville att de skulle hålla sin förlofning
hemlig — att hon skulle komma hvar dag till den gamla
björken och att han skulle möta henne där. Han
ryste vid tanken på eklateringskalas, skåltal,
gratulationer och visiter.
Men detta kunde Alfhild icke förstå — hon
längtade tvärtom att tala om sin lycka för hela verlden.
Och att möta honom i hemlighet i skogen — jo, det
vore just vackert! Hvad skulle faster Malla säga
om det?
»Faster Malla! Förstår du då inte att vår
kärlek är en sak, som icke angår någon annan än oss
själfva? Hvad behöfva vi exponera den för all
verldens fastrar och tanter?»
Han kunde icke fatta att hon, som var så
naturlig och så naiv, dock var så konventionel, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
