Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycker jag — de djupa skuggorna och djärfva
dagrarna — och den brännande glöden, som så plötsligt
framtvingar hela växtlifvet ur snö och svart mylla
— och bäckarna, som brusa och isstyckena som
vräkas bort — alt är så våldsamt och hänsynslöst och
på samma gång så jublande — när skall du lära
dig, att just sådant är kärlekens väsende», tilläde
han och drog henne i sin famn. Han höll henne
hårdt sluten intill sig och kysste henne upprepade
gånger med växande häftighet, tils han såg henne
blekna och med en våldsam rörelse lösgöra sig. ur
hans armar. Hon slog händerna för ansigtet och
brast i gråt.
Han skulle nästan haft lust att gråta med —
han kände sig bittert sviken på henne. Hon var
ännu ett barn — hon älskade honom ej — hon
förstod icke hvad kärlek var — och dock hade hon
lofvat att blifva hans hustru.
»Det är inte rätt af dig», framsnyftade hon.
»Du vet, att jag aldrig tyckt om dig, när du varit
så där — jag brukade alltid bli glad, när faster Malla
kom in och afbröt oss.»
»Men, min älskling, kom i håg, att du nu är
min hustru!»
»Än se’n!» utbrast hon. »Hur kan det göra
någon förändring als — det förstår jag inte.»
»Förstår du inte det? I dag på förmiddagen
skulle det ju inte ansetts rätt om du hade rest med
mig ensam till vårt hem — du skulle inte själf gått
Ur lifvet. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
