Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De hade börjat gå hemåt, hållande sig på något
afstånd från hvarandra: nu smög hon sin arm i hans,
och såg oroligt upp i hans ansigte.
»Är du ond på mig?» frågade hon, mildt.
Han klappade litet nervöst den hand, som lagt
sig på hans arm, men sköt den sedan tillbaka,
ämnade säga något, men ändrade sig och började gå
mycket fort.
Men denna skenbara köld kunde hon icke bära;
hon tog åter hans arm, lade sin kind intill hans
mustasch och hviskade: »tror du kanske, att jag inte
håller af dig riktigt?»
Hon erbjöd honom sina läppar och fran kysste
dem — lätt — utan lidelse som hon ville ha det.
De fortsatte därefter tysta sin väg i den tilltagande
skymningen, han försjunken i tankar.
Alfhild var kvällssömnig som ett barn, och snart
hängde hon tungt vid hans arm och gick långsamt
samt snafvade ofta mot stenar och trädgrenar.
Ögonlocken nästan slöto sig, och hon var mycket blek,
som hon alltid brukade bli, då hon var sömnig.
Ett sådant barn hon var! Somna på detta sätt
på bröllopskvällen lugnt och sorglöst som om
ingenting ovanligt als hade händt!
Hvad man i alla fall var lycklig den tiden, då
ingen sinnesrörelse, ingen oro eller glädje eller sorg
kunde hålla den naturliga, sunda barnasömnen borta!
Hvad han älskade henne sådan hon där hängde
half-sofvande vid hans arm! En känsla af beskyddande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
