Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ »Nå, men Sten då!» ropade hon gladt tvärs öfver
rågfältet, »där står du bara* och ser på och kommer
inte och hjälper mig.»
Sten hade försjunkit i betraktande af hur vackert
den ljusklädda gestalten med den stora halmhatten
aftecknade sig mot skogen och den lätt beslöjade
natthimmeln.
Han gjorde nu ett mindre lyckadt språng öfver
diket, stupade på näsan och slog sönder sin pince-nez,
men hade till all lycka en i reserv i fickan —
stannade för att sätta den på och klättrade sedan
försig-tigt utmed dikeskanten tils han nådde gärdesgården,
— så utmed gärdesgården i djupt gräs — fy, man
blef ju alldeles våt om fotterna! — fram till ledet,
där Alfhild tog kommandot och befalde honom att
taga i ena ändan af stången och passa på, så att de
på samma gång fingo in den i sina hål på ömse
sidor. Sten bar sig ej synnerligt praktiskt åt vid
detta tillfälle, och Alfhild skrattade åt honom så
hjärtligt och öfverljudt att hela den sofvande naturen
tycktes vakna vid detta plötsliga afbrott i nattens
tystnad.
Slutligen var dock ledet i stånd och Alfhild fick
nu det infallet att de i stället för att gå tillbaka den
långa kroken till landsvägen skulle taga genvägen
genom skogen.
* »I mörkret!» invände Sten, medveten om sin
oförmåga att taga sig fram sedan det börjat skymma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
