Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han höll fortfarande hennes händer, och hans
ögon blickade lidelsefullt in i hennes.
Hon såg upp på honom med ögonen ännu fulla
af tårar. »Ja, jag håller af er», sade hon.
Men i samma ögonblick hon sagt det, blef hon
rädd för den betydelse han kunde inlägga i dessa
ord och reste sig hastigt för att gå. Han sökte icke
hålla henne kvar; den sinnesrörelse, som så plötsligt
gripit honom, hade öfverraskat honom själf lika
mycket som henne. Han aflägsnade sig från verandan
med stora steg, hatten i hand och blicken inåtvänd,
så att han icke såg hvar han gick fram, förr än han
stötte på en af sina elever, som bad att få följa med
honom till skogen.
»Låt mig fa vara i fred!» röt han omildt till denne
och sköt honom ur vägen samt försvann snart
bakom en remna i berget.
Under de dagar, som återstodo innan Berndtsons
resa, undveko Arla och han hvarandra. Han var litet
förlägen i hennes närhet, iakttog henne ofta i smyg,
men hade förlorat sin säkra öfversittareton. Han visste
ej hur hon uppfattat hans plötsliga känsloutbrott och
han hade ej häller riktigt klart för sig själf, hvad det
haft att betyda. Han längtade bort och påskyndade
sin resa så mycket som möjligt.
Arla gick under dessa dagar ofta ut med sin
svampkorg i handen. Den vackra sommaren hade
nu aflösts af en regntid och vägarne voro alldeles
uppblötta. Hon gick med galosjer och högt upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
