Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej ens på honom då de mötte honom på gatan. En af
hans systrar var en ung, vacker kvinna med stränga
grundsatser, insnärjd i ett nät af fördomar och trånga
moraliska dogmer. Hon var i botten god, men
hennes pietistiska riktning hade gjort henne fariseiskt
sträng mot samhällets olycksbarn. Arla kände sig
själf träffad i hennes karaktär och det var något i
den druckne broderns bittra och paradoxa uttalanden
till henne i en scen af gripande verkan, som påminde
henne om hvad författaren ofta halft skämtsamt hade
yttrat till henne själf under deras samvaro på landet.
Men skämtet hade här skärpts till ett bitande hån och
ljöd som en efterklang af hans sista bref till henne:
»ett så kalladt felsteg kan ofta vara långt ädlare än
en småsinnad pligtkänsla». 1
En af hufvudpersonerna i pjesen var modern —
modern som älskade den förlorade sonen mer än alla
sina öfriga barn, som lefde tillsammans med honom i
ett uselt kyffe, svälte med honom och följde honom
t. o. m. på krogarna för att få honom tidigare hem.
Modern var en fin dam, uppvuxen i lyx och van vid
ett bekvämt lif. Den förmögenhet, hon egt, hade
sonen för länge sedan förstört — men ett hem stod
henne öppet hos hennes andra barn, som icke
önskade något högre än att bereda henne en sorgfri
ålderdom men blott på ett vilkor — att hon villé
öfvergifva den förfallne. Så länge hon bodde hos
honom ville de icke gifva henne någonting, då de
visste att det altsammans blott tjänade till att lägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
