Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hyende under hans laster. Men detta enda vilkor
kunde modern icke uppfylla. Icke en dag skulle hon
velat njuta af varma rum och god föda, då hon visste,
att sonen måste umbära alt. Hon började betraktas
af sina bekanta såsom litet förfallen, äfven hon.
Hennes kläder voro dåliga och hon skydde sitt forna
umgänge, tils hon slutligen en dag gick omkring
och besökte alla sina gamla vänner — för att tigga [
Publikens stämning blef alt obehagligare under
det detta ruskiga drama utvecklade sig. Några kunde
ej uthärda utan lemnade salongen. De flesta höllos
dock fångna af en andlös spänning. Den varma
medkänsla med de olyckliga i samhället, som skimrade
igenom äfven de mörkaste skildringarna och bröt
fram genom det bittraste hånet, förfelade ej att göra
ett djupt intryck. Det var en ädel värme i
skildringen af denna mor, som ej ens ville lefva älskad då
hennes son var missaktad, och som af kärlek offrade
alt, ända till sina grundsatser om rätt och orätt.
Ridån föll efter hvarje akt utan att en applåd
afbröt tystnaden i salongen. Det hela var så nytt
och ovanligt, att man ej visste, hvad man skulle
tänka. Och författaren hade försmått den eljest
vanliga utvägen att gifva publiken en fingervisning
genom att inlägga applådscener i slutet af akterna.
Han hade ej häller några vänner, som kunde gifva
signalen till en opinionsyttring.
Då ridån föll för sjette gången herrskade en djup
tystnad i salongen — en tystnad af det slag, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
