Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma. Hofrättsrådet brukade alltid gå upp på
Sällskapet mellan 6—7 for att läsa tidningar. Hon
hoppades att han skulle komma då, ty hon kände, att
om hon ej finge träffa honom ensam skulle hon ej
kunna tala till honom naturligt och af sitt fulla hjärta,
så som hon längtade efter att fa göra.
Men just i dag tycktes hofrättsrådet ej ärnna sig
ut. Han blef sittande i soffhörnet i salongen, där
de alltid suto med barnen omkring sig en stund efter
middagen. Arla observerade med en viss nervös
otålighet, att han oupphörligt kände sig själf på pulsen
samt emellanåt böjde sig mot spegeln i hörnet och
såg på sin tunga. Han frågade också ett par
gånger, om hon ej tyckte han såg blek ut, hvarpå hon
litet kort svarade, att han såg ut som vanligt.
Slutligen framkastade hon i förbigående, att han borde
gå ut — litet motion gjorde honom ju alltid godt.
Nej, han vågade ej gå — han mådde så illa.
»Min sjukdom har betydligt förvärrats sista
tiden», sade han. »Jag känner det ibland som om det
snart skulle vara förbi.»
»Åh!» inföll hon kyligt. »Det har du sagt så
länge.»
»Ja — detta har varit förberedt i många år. Men
vi skola inte tala därom, då det gör dig ledsen.
Emil, min gosse — gif mig min medikamentsflaska
och en sked!»
Gossen kom snart tillbaka med det begärda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
