Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En jungfru kom in och anmälde: Doktor
Berndtson.
»Säg, att vi inte kunna taga emot», sade
hofrättsrådet, som mödosamt reste sig.
»Säg, att jag tar emot», inföll genast Arla med
en ovanlig bestämdhet. Hon stod där hög och
blek med upplyftadt hufvud och något flammande i
ögonen.
»Du borde inte göra det — du ser ju nu själf,
hur sjuk du är», inföll hennes man, som var alt för
god för att blifva förtörnad på sin hustru för sitt
lilla missöde och blott betraktade det som en ny
yttring af hennes beklagliga nervsvaghet.
»Om du inte vill träffa honom så dröj inte här»,
anmärkte hon lifligt.
Hofrättsrådet hann nätt och jämt att försvinna
genom den ena dörren, innan Berndtson trädde in
genom den andra. Arla hviskade till barnen att gå
och leka i ett annat rum och sköt dem ut efter
fadern, hvarefter hon gick emot sin gäst och räckte
honom handen. Han låtsade ej se det utan bugade
på afstånd. Hon bad honom sitta ned, och han satte
sig så långt som möjligt ifrån henne.
»Jag tackar förbindligast för biljetten», sade han
i en mycket kall ton. »Tillåt mig bara att fråga: har
jag inte händelsevis fått den en dag senare än den
var skrifven? Hade ni verkligen läst tidningarna, då
ni skref den?»
»Ja — naturligtvis — det var just derför, jag —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
