Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åh — af medlidande således! Det borde jag
strax ha förstått — det är så likt er. Jag förundrade
mig verkligen öfver att finna, att någon vågade tänka
olika med tidningarna — men jag glömde
kvinnohjärtats naturliga deltagande för de olycklige —»
»Olycklige! Åh, er pjes skall nog i alla fall till
slut vinna erkännande —»
»Jag begagnade ordet olycklig», afbröt han, »ty
medlidande hör ej till de känslor, jag önskat
uppväcka.»
Hon såg på honom förundrad. Hur olik sig han
blifvit äfven till det yttre. Det var icke endast det,
att han hade blifvit så mycket äldre och att det
gossaktiga i hans utseende hade försvunnit — det
fordom skalkaktigt jäckande i hans ögon hade också
förändrats till en hvass och misstänksam blick, han
hade magrat mycket och hvarje spår af den
ungdomliga rodnaden var borta från hans kinder. Han
hade dessutom lagt sig till helskägg, så att man ej
längre såg de förr så friska läpparna, och detta
klädde honom ej. Han såg ut som en man, som
lidit och genomlefvat åtskilligt.
Äfven han kastade en forskande blick på henne
under den paus, som uppstått. Hennes vackra
bugtiga hår hade blifvit litet grått vid tinningarna —
— men det klädde henne. Och dessa .djupa,
svärmiska, ömma ögon — voro de verkligen så själfulla?
Hans minne hade således icke idealiserat dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
