Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes hem för att mot henne utslunga all den
bitterhet han så länge samlat på. Men ett omslag i
hans stämning mot henne hade dock försiggått
sedan han fått tala ut hvad han hade på hjärtat. Hans
första blick då han kom upp i katedern gälde alltid
henne, det var till henne han talade, henne han sökte
öfvertyga, inför henne han försvarade sig för de ofta
ovärdiga beskyllningar som gjordes honom.
Vintern gick dock utan att han gjorde något
försök att närma sig henne. Först efter den sista
föreläsningen på våren, dä den stora folkträngseln tvang
Arla att dröja kvar i salen längre än vanligt, kom
kan fram till henne. Hon hade ej väntat att råka
honom nu, han brukade alltid gå ut en annan väg
direkte från det rum, där han drog sig tillbaka efter
föreläsningarnes slut. Nu hade han tydligen åter
kommit in i salen enkom för att träffa henne, ty han
gick direkte fram till henne och tilltalade henne
plötsligt och utan någon förberedande hälsning.
»När jag nu slutat mina föreläsningar, ville jag
bara tacka er», sade han. »Tack för hvad ni varit
för mig under denna tid!» Han tog hennes händer
och tryckte dem — för första gången sedan de
skildes åt vid Furubacken för snart 3 år sedan.
Hon .blef så förvirrad öfver detta oväntade
utbrott, att hon ej kunde svara honom och ej möta
hans blick utan såg sig oroligt’ och förläget omkring
i rummet, som hade hon sökt någon. Hans
misstänksamhet vaknade genast, han trodde att hon var rädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
