Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes arm i sin med en på en gång vördnadsfull
och öm åtbörd. »Är det för mycket begärdt?»
Det var första gången han tillät sig en sådan
förtrolighet, och hennes arm skälfde i hans, men hon
drog den ej tillbaka.
»Ja — hjälp mig då — råd mig!» bad hon och
brast i gråt.
»Skulle ni handla rätt emot er själf, om ni nu
återvände till er man? Kan ni fortsätta detta
äktenskap utan att begå ett våld mot er naturliga känsla?
Ja, vore inte detta äktenskap under nuvarande
förhållanden en förfärlig lögn? Svara mig — svara mig
uppriktigt!»
»Men eger man då rätt att bryta heliga löften?
Jag har ju inte min frihet längre — jag har ju inte
rätt att välja — jag är bunden.»
»Det är en förfärlig humbug man bedrifver med
dessa löften», utbröt han. »Man talar om ett löfte
som vore det en hemlighetsfull förskrifning till den
onde, skrifven med ens blod. Hur kan en människa,
kortsynt och föränderlig som hon är, genom ett löfte
binda sig för ett helt lif? Det är lika orätt och lika
orimligt, som när en döende söker att genom
förordningar och testamenten bestämma för flera kommande
generationer. Om en sådan bestämmelse till exempel
skulle strida mot det följande slägtets rättsbegrepp,
så är man icke skyldig, man har inte ens rätt att
lyda den. Och så är det äfven med löften, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
