Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag med», ropade Emil och omfamnade hans
knän, i det han beundrande såg upp i hans ansigte.
»Är det icke ett godt omen för vår lycka?» sade
Berndtson, i det han lyfte gossen högt upp i luften
och kysste äfven honom.
Han var ej egentligen barnkär, men hans
naturliga och kamratlika sätt att umgås med dem och den
frihet han tillät dem fängslade i allmänhet alla barn
han kom i beröring med.
Och då Arla satte sig ned till skrifbordet denna
afton, sedan barnen lagt sig, var det med den vissa
förhoppningen att det afgörande steg hon stod i
begrepp att taga ej skulle beröfva hennes barn en mor,
men gifva dem en ny, faderlig vän, som skulle kunna
få ett välgörande inflytande på deras utveckling. Det
var också med denna tanke för ögonen som hon
sökte öfvertyga sin man om att en skilsmessa mellan
dem skulle bli bäst för alla parter. »Barnen», skref
hon, »kunna endast vinna på, att det osanna
förhållande, som förenar deras föräldrar, blir upplöst.
Eljest skall kanske Elisabeth en dag säga mig det
samma som Gurli i vintras, då hon förlofvade sig
med en man, som hon icke älskade: ’du har gjort
det samma och blifvit lycklig’. Nej — denna lögn
skola vi ej gifva våra barn i testamente. Det är då
vida bättre för dem att veta sanningen, hur bitter
den än må vara. Såsom jag tänkt mig det skola
barnen vistas tidtals hos sin far och sin mor — långt
bättre för dem att utvecklas under inflytandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
