Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hufvudet, då han kom in, och sköt till honom
brefvet, som låg öppet i hennes knä; han tog det
och ögnade först igenom det flyktigt — läste så om
det delvis flera gånger, som om han ej förstått
innehållet.
Slutligen vek han ihop det, lade det framför
henne på bordet och sade i en kort, hård ton: »Nå?-*
Hon reste sig till hälften och såg upp på honom
med ögonen simmande i tårar samt räckte sina
händer emot honom med en bedjande åtbörd. »Jag
kan inte — förlåt mig, Berndtson — jag kan inte
göra en man, som håller af mig, så gränslöst olycklig.^
Han sköt tillbaka hennes framräckta händer,
kastade undan en stol, som stod i hans väg och
ville gä.
»Berndtson!» ropade hon och sprang upp. >Hvad
gör ni? Går ni ifrån mig just nu — och i
vredesmod — när jag så väl behöfver ett tröstande ord!»
»Skall jag stanna kvar och trösta er till på
köpet! Ah, det är verkligen inte illa. Hustrun —
mannen — älskaren — hvad! — skola vi inrätta oss sä
där trefligt på tre man hand? Ni delar er mellan
honom och mig — och när han, som vi hoppas, dör
snart, ger ni mig helt och hållet, hvad ni har kvar
att ge. Ja, ungefär något sådant är det ju han föreslår
och som ni tycks böjd att acceptera. Det vill säga,
han tycks ej ha tänkt på, att vi samtidigt skulle kunna
ligga vid edra fotter, men för öfrigt anser han
ingenting hindra att ni kan dela er mellan oss båda — först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
