Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevis, som ingen oskyldig kvinna kan gifva åt en
annan man än den hon älskar — tänk dig bara att
han komme nu och toge dig direkte ur mina armar!»
Hennes ögon vidgade sig och fingo ett
för-skrämdt uttryck, som om hon redan såge sin man
komma för att med våld taga henne tillbaka. Hon
gömde sitt ansigte mot hans axel och hviskade: »låt
oss hällre fly tillsammans — jag vill inte — jag kan
inte — låt oss fly!»
Hennes nästa bref till hofrättsrådet var häftigt
och upprördt och bar prägeln af förtviflans
beslutsamhet. »Drif mig inte till det yttersta!» skref hon.
»Neka mig inte min frihet — du vet inte, hvilka
följder det skulle kunna ha. Intet i verlden skall
nu mera förmå mig att öfverge den man jag älskar
— hör du det, intet. Du kan inte tvinga mig att
återvända till dig, ty hällre skall jag lefva hela mitt
återstående lif i landsflykt och gömma mig som en
förbryterska — genom att neka mig skilsmessa skall
du ingenting annat vinna än drifva mig in i ett
laglöst förhållande och tvinga mig att blifva Berndtsons
älskarinna i stället för hans hustru. Ej ens din
hotelse att skilja mig från barnen kan nu hålla mig
tillbaka — du skall i alla fall icke kunna det, mina
barn och jag äro alt för innerligt fastknutna vid
hvarandra, för att de någonsin skulle vända sitt hjärta
från mig. Elisabeth brås på mig, hon är skapad för
att älska mycket och lida mycket och hon skall lätt
lära sig att förstå det himmelska ordet, att den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
