Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bref från Arla, däri hon meddelat henne alt,
öfver-lemnade sig äfven åt den häftigaste sorg. Hon
älskade Örn fullkomligt som en son, och hon kunde
ej se det ringaste förmildrande i sin dotters handling
— den var i hennes ögon ingenting annat än ett
oursäktligt brott. Hon hade ej mod att träffa sin måg,
hon längtade innerligt efter att omfamna honom och
gråta med honom, och dock tvekade hon att besöka
honom. Skulle han ej, och med rätta, ställa henne
till svars för hennes dotters handling? Och hon
kunde ju ej säga ett ord till hennes ursäkt — men
å andra sidan — det var dock hennes barn och hon
kunde ej uttala den stränga dom, hennes hjärta fält
öfver henne.
Äfven hofrättsrådet längtade ofta under dessa
dagar efter sin moderliga vän, men skydde att fara
ut till Mariehill. Hvad skulle väl dessa båda säga
hvarandra? Kunde de fördöma den de båda så
mycket älskade? Han fruktade dessutom för
sammanträffandet med den öfriga familjen. Ungdomens
nyfikna blickar, statsrådets otvifvelaktigt skarpa klander
öfver dottern — han hade ej mod att möta något
af alt detta.
Så gingo flera dagar. I anseende till sin
förestående resa hade hofrättsrådet ej funnit det löna
mödan att flytta till landet denna sommar, men en
stor del af våningen i staden var dock afstängd för
att skydda möblerna för mal och sol, och han
bebodde endast sitt eget arbetsrum och sängkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
