Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankar, men då hon nu såg, att flickans grät häjdades
vid hans blotta namn, begagnade hon sig af tillfället
och hviskade till henné: »Du skall veta, min flicka,
att din mamma håller mycket af Berndtson. Vill du
inte lofva mig, att du också alltid skall hålla af
honom, om du än skulle få höra människor tala illa
om honom?»
»Jo, det lofvar jagl Det skall jag taga mamma
i hand på, så vet du, att det är riktigt säkert», sade
flickan med allvarliga, trovärdiga ögon.
Modern kysste henne än en gång och reste sig
litet famlande. Hennes knän svigtade under henne
och tycktes ej vilja bära henne. Hade hon legat för
länge i denna nedhukade ställning?
»Glöm inte att väcka mig!» ropade flickan efter
henne ännu i dörren. Hon vände sig om och nickade
till henne en gång till — den sista. Ty hon kunde
ej hålla sitt löfte — hon kunde ej uthärda smärtan
af ett afsked. I den tidiga morgongryningen reste
hon bort som en flykting. Hon vände sig om i
vagnen och såg upp till barnens fönster med den
nedrullade gardinen. Stackars små veka, varmhjärtade,
hjälplösa varelser! Tids nog skall man väcka er till
den dag som gjort er moderlösa!
Elisabeths sorg öfver att modern svikit sitt löfte
till henne var våldsam och otröstlig. Hon ville först
ej tro, att det var sant, och frågade upprepade gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
