Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det var ej blott vetenskapliga teorier dessa båda
studerade tillsammans — det var också lifvet och
människorna. Ty hos Berndtson gick
vetenskapsmannen hand i hand med psykologen och
konstnären. Han arbetade på sitt nya stora drama, som
mer och mer fick en socialistisk tendens. För att
studera arbetarnes lif besökte han i tarflig drägt de
ruskigaste kvarteren i de stora städerna, och Arla
iklädde sig stundom mansdrägt för att obemärkt
kunna följa honom öfveralt.
Berndtson erfor en egen njutning af att se henne
i denna förklädnad, bortblandad bland detta råa
sällskap, med så mycket som möjligt manliga fasoner,
rökande cigarr och tömmande ett glas, under det
han visste, att bakom detta antagna yttre gömde
sig en fin, vek, skönhetsälskande och ömt hängifven
hustru. Hon var för honom idealet af sann och ädel
kvinlighet. Han märkte ej ännu, eller gjorde sig ej
reda för huru olik hon blifvit den kvinna, som han
först älskade; hur hon mer och mer blifvit en
återspegling af hans egen personlighet med dess misstag*
och öfverdrifter, en produkt af honom själf i stället
för den ideela motsats till honom själf, som han först
hos henne beundrat.
Han hade varit van att lefva ensam utan närmare
tillgifvenhetsband, alt sedan sin barndom. Sin mor
kunde han ej minnas, sin far hade han tidigt lärt att
förakta. I skolan led han ofta smälek som »den
försupne Berndtsons» son, och ehuru han ej hyste någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
