Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arla upprördes öfver den flackhet hon fann i
denna lära, som stälde så ringa fordringar på
människans personliga, utvecklingsarbete. Hon föresatte
sig att en gång söka upp sin svåger för att säga
honom sina tankar om den handledning han gaf de
unga, men hon kom sig aldrig för att utföra denna
föresats liksom hon öfver hufvud taget undvek att
uppsöka någon, vare sig anhöriga eller vänner. Hon
ville ej utsätta sig för att blifva tillbakavisad, och
fruktan att få höra några klandrande ord om hennes
man höll henne också borta från alla, som hon ej
visste vara hans vänner.
Berndtsons ställning var dock betydligt förändrad
sedan hans förra uppträdande i Stockholm. Då hade
han varit alldeles ensam, nu fann han sig snart helt
oförmodadt i spetsen för ett parti. De frön han sått
hade under de år han varit borta grott i många unga
hjärnor, en ny litteratur, en ny skola hade uppstått
i Sverge, och då han nu återkom, betraktades och
hälsades han genast som denna unga skolas naturlige
chef. En mängd unge män med stridslystna och
radikala idéer slöto sig entusiastiskt till honom, och
han fann till sin öfverraskning att den modärna,
naturalistiska litteratur, som börjat spira i hans
hemland, af pressen ofta betecknades såsom
Berndtsoni-ansk. Detta var en ära, som han hvarken väntat
eller önskat. Hans natur var att kämpa ensam, hans
starkt utpräglade individualism gjorde alt partiväsende
förhatligt i hans ögon, och hans verkliga originalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
