Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utsatte sig för — och den lugna, pligttrogna, litet
själfrättfärdiga hustrun, som gick sin raka väg fram
utan att se till höger eller vänster — de voro båda Arla
— Arla förr och nu. Och den äldre Arla med det
sönderslitna inre längtade efter den unga Arla, hvars
enda extravaganser bestodo i hemliga drömmar, men
som därbredvid fann sig tillfredsstäld att vandra
pligtens enkla, raka, banade väg utan att våga sig
in på tviflets och samhällskritikens förvecklade irr-’
gångar.
»Vill du vara god och presentera mig för din
man och för ditt sällskap för öfrigt», sade Arla till
sin syster. »Tante Louise känner visst icke längre
igen mig?»
Hennes mors gamla väninna reste sig upp från
sin plats. »Det är bra kyligt att sitta ute», sade hon.
»Vill du som jag, snälla Maria, så gå vi hällre in.»
Maria rodnade men började åter draga på sig
sina handskar i det hon frågande såg på sin man.
Denne bugade stelt för Arla och gaf den främmande
damen armen — i nästa ögonblick voro de borta.
Det hade skett så hastigt och Arla blef så
gripen af denna skymf, att hon glömde sin föresats att
begagna tillfället till att tala med svågern om sin
dotter; hon stod en stund och såg efter de
bortgående, och då hon kom tillbaka till sin förra plats
var hennes ansigte täckt af en pinsam rodnad —
af förödmjukelse eller harm eller båda delarna.
Berndtsons ögon hade följt hela denna scen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
