Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i samma trånga kretslopp. Var det för detta hon
hade offrat alt! — sin kvinliga stolthet, sin
pligt-känsla, sin religiösa tro, sina grundsatser — sitt
modershjärtas naturligaste känslor! Hon skulle
motstått honom — fortlefvat sitt pligttrogna,
själfförsa-kande lif — och han skulle kanske ännu älskat
henne. Och hennes barn, som en gång varit så
kärleksfulla — hon skulle ännu egt hela den rika skatten
af deras hängifvenhet.
Hennes längtan efter barnen blef blott så mycket
mer brännande af detta grubbel; att åter få
omfamna sin dotter, att åter se dessa ömma ögon blicka
upp i sina — att få taga sin lilla gosse — nej, sin
store, långe pojke åter i sitt knä och känna hans
armar om sin hals — ack, hon måste, hon måste
återse dem! Hennes längtan tog ofrivilligt formen af
en bön: »Låt mig få tillbaka mina barn! Till hvad
pris som hälst — hvilket offer det än skulle kosta
— låt mig få igen mina barn», ropade det i hennes
hjärta.
Hennes bön tycktes skola uppfyllas fortare än
hon hade vågat hoppas och på ett sätt, som hon
minst hade väntat.
Ett bref från modern. »Otto är mycket sjuk.
Läkarne frukta att hans onda är magkräfta, och att
han ej har långt kvar att lefva. Han längtar efter
att se dig och har bedt mig skrifva till dig för att
bedja dig komma till honom.»
Berndtson var ute. Hon lade moderns bref på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
