Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
osunda böcker man ännu mättade de ungas fantasi!
Den boken hade hon läst och gråtit öfver i sin
ungdom — men - den hade blott tjänat till att förvrida
hennes syn på lifvet. Och hur onödigt upprörande
att läsa för en flicka, som — hade förlorat sin mor.
Tyst — rörde det sig icke därinne? Hon visste
genom Emils bref, att hennes förra sofrum beboddes
af modern och att kabinettet — där — bredvid
salongen — tyst, det rör sig bestämdt därinne — var
Elisabeths rum. Skulle hon gå in? Nej, Elisabeth
kunde bli för upprörd, för öfverraskad. Om hon
skulle knacka på! Knacka på till sin dotters rum.
Skulle inte en mor ha rätt att–
Det tog i dörren; Arla stirrade dit och hennes
hjärta stod stilla.
Nej — det var statsrådinnan, som kom.
»Vill du taga af dig kappan, innan du går in
till Otto», sade hon och kysste dottern på kinden.
»Han väntar dig.»
Hon gick ut i tamburen igen och lade af sig
kappan; hatt och handskar behöll hon på — hon var
ju inte hemma här fast det nästan syntes henne så
— bara en gäst, som kom på besök.
Statsrådinnan öppnade dörren till hofrättsrådets
rum, lät henne gå in och blef själf utanför. Hennes
stora säng var inflyttad hit — där låg han så mager,
så gråblek, så hopfallen och gammal. Hon studsade.
Var det verkligen han? En nära sexti års gubbe,
kunde man tro. Ja, det var sant — åren hade gått,
Ur lifvet. iy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
