Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gick af och an och talade, stundom afbrutet
och stötvis, stundom flödande, som stode han på
talarestolen.
»Ja — förlåt mig, om jag sårar dig med mina ord.
Men jag är verkligen så upprifven i mitt innersta. Du
vet hur jag vantrifts här hela tiden — jag är trött
på dessa skränare, som mot min vilja äflas att göra
mig till sin chef och tvinga på mig sin kotterianda
— jag är trött på att höra mina paradoxer upprepas
och mina dumheter beundras — och jag vill inte
längre anses för solidarisk med alla dessa omogna
pratmakare — jag är inte så radikal som de, ty jag
vill inte trampa all sans och måtta under fotterna
— och ändå är jag egentligen långt mer radikal än
de, ty jag tror på ingenting, men de tro på sin egen
ofelbarhet.»
»Hvad är det då, som händt?» frågade Arla
slutligen, skrämd och upprörd af hans häftiga utbrott.
»Ingenting annat har händt än att jag slutligen
skuddat af mig alt småkrypet, som ville hänga sig
fast vid mig — jag har brutit med mitt så kallade
parti och sagt dem sanningen — jag var lätt om
hjärtat då jag kom hem i går afton för att säga dig,
att jag nu ändtligen åter stod ensam, och för att
meddela dig det beslut, jag fattat, att resa härifrån
— och så var du borta.»
»Det var ju det bästa, då du längtade efter att
vara ensam — då du räknar också mig till dessa
småkryp, dessa skränare, som blindt beundra dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
