Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, nej, öfvergif mig inte!» utbrast hon. »Jag
Tean inte mista hvarken dig eller barnen — hvarken
dig eller dem —»
»Vill du då att jag skall stanna här för att se
dig installera dig igen i ditt gamla hem? Skall jag
stå utanför och se dig gå inom dessa dörrar, där du
har alt, som återknyter dig till ditt förra lif — skall
jag stå som en främling, utestängd från ditt hjärtas
innersta helgedom? — — Nej, jag vill bort, säger
jag dig. Allting här har blifvit mig förhatligt. —
Marken bränner mig under fotterna. Jag måste ut
till andra förhållanden–»
»Res då, efter du längtar så mycket bort. Låt
mig bara få stanna här en liten tid — det skall, det
måste till slut lyckas mig att återvinna båda barnens
kärlek och förtroende — sedan skall jag resa ut till
dig, hvar du än vistas och följa dig hvart du vill
och endast genom bref underhålla förbindelse med
dem. Nog. kan jag väl lära mig att lefva skild från
dem — det få ju många föräldrar finna sig i — men
utan deras kärlek och deras aktning kan jag inte
lefva. När de bli fullvuxna och fullt utvecklade
skola de nog inte längre sky att också träffa dig
— kanske kan ännu lifvet ha några lyckliga dagar
för oss.»
Han svarade endast med ett bittert leende.
Söndersliten och upprifven i sitt innersta som han var,
sårad och jagad af yttre fiender och egna misstag,
sviken t. o. m. i sina ömmaste känslor, uppehölls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
