Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ännu blott af ett enda hopp — det att som
diktare kunna skapa något af bestående värde. För
detta mål ville han arbeta i någon undangömd trakt,
ensam och lösryckt från alla personliga band och
oberoende af hatet och partiandan.
De skildes åt med den öfverenskommelsen, att
hon skulle komma efter om någon tid — men ingen
af dem hoppades mycket af detta återseende. Det
förflutna var dödt — hvad framtiden kunde bygga
upp ovisst. De hade båda så länge lidit under inre
slitningar, att de blifvit trötta och nästan likgiltiga.
Hon stod på perrongen och såg tåget ila bort
med honom utan att hon fälde en tår. Det var som
hade han rest för länge sedan — på den tiden då
hon ännu var ung, då hon ännu kunde älska och
lida, hoppas och gråta. Nu var hon gammal —
kärlekens lycka var ej för henne — hon var ingenting
annat än mor nu, en mor med snart fullvuxna barn
och hvars egen lefnadshistoria var afslut^d.
Några dagar sedan han rest var Elisabeths
konfirmation. Arla gick till kyrkan för att se henne.
Det var en vacker, varm vårdag. Denna
egendomliga känsla af pånyttfödelse, som våren i norden i så
hög grad är egnad att väcka, berörde äfven hennes
trötta sinne. Till och med här på stengatorna
mellan de höga husen var det något af vårstämning —
man hade liksom en känsla af att ängarna doftade
och att lärkorna flögo högt och sjöngo med full hals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
