Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stigit upp och stod framför den gamla, lutad öfver
henne, stödjande sig på gungstölens armstöd. »Ibland
hittade hon på att hålla med mig och öfverdrifva min
oro», fortfor hon, vänd till Rikard. »Då låtsade hon
själf vara alldeles förtviflad, så att jag måste trösta
henne.»
»Och det var naturligtvis bara spel?» frågade
Rikard, som blifvit helt vekt stämd vid skildringen af
hur dessa båda lefvat blott i tanken på honom, medan
han varit ute och uppsökt äfventyr och endast tänkt
på att göra sitt eget lif så rikt och intressant som
möjligt. »Du var själf aldrig det minsta orolig för
hur det skulle gå mig, Alie?» Hon släppte
gungstolen, vände sig om och såg honom in i ögonen.
Han grep hennes händer och kysste dem, men hon
drog dem fort tillbaka. »Skola vi inte gå ut en stund?»
frågade han. »Här käns så kvaft och jag är inte van
att sitta inne en hel eftermiddag. Mamma vill inte
— nej, det kunde jag tro, du har naturligtvis alldeles
kommit ur vanan att promenera nu, när jag varit
borta — men, Ali? Har du varit ute i dag?»
»Nej, men — —»
»Går du inte ut för hvarje dag?»
»Ahnej, inte precis!»
»Men hvad är det för ett lif! Sitta mellan fyra
väggar — ung, som du är! Alie, åh, hvad jag hade
lust att lära dig, hvad det vill säga att lefva! Kom
med mig nu!»
Nej, Alie ville inte. Hon hade alla möjliga före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
