Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vändningar. Hon skulle sy ut det där mönstret —
hon hade litet ondt i hufvudet, det såg så regnigt ut
o. s. v. Men Rikard gaf icke vika. Hans friska energi
och lefnadslust verkade så smittande, att Alie själf
började tycka, att hon lefvat som en riktig mullvad,
och att hon väl kunde behöfva skaka af sig litet jord.
Och så gingo de — gata upp och gata ned —
utåt Djurgården, hem öfver Ladugårdsgärdet och
Lill-Jans och Villastaden. Han ville se på alla
nybyggnader, alla planteringar, som vuxit upp sedan han
reste. Att hon, som icke hade hans vana vid
marscher och strapatser kunde blifva trött af en så lång
promenad, föll honom icke in. Han hade aldrig tanke
för annat, än hvad som för ögonblicket intresserade
honom själf, och Alie skulle förr ha gått tils hon
stupade än hon velat låtsa om att hon var trött.
Dylika promenader upprepades sedan ofta och
äfven fru Rode, som under flera år fört ett nästan
fullkomligt stillasittande lif, blef snart tvungen att
följa med Rikard ut på visiter, på teatrar, på utfärder
utåt landet.
»Jag är i alla fall tacksam, så länge jag slipper
vara med om springlekar», sade gumman humoristiskt
en dag då Rikard hade öfvertalat henne att följa med
till en familj på landet, där det fans fullt med
ungdom i huset.
»Ja, men det slipper nog inte jag», sade Alie,
»fast jag aldrig har kunnat fördraga springlekar i all
min dar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
