Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver hennes drag. »Man säger inte nej till honom!»
upprepade hon, drömmande.
»Nu går jag efter honom, Alie», utbrast modern.
»Nej, nej! låt mig tala till punkt. Jag skulle
kanske inte kunna säga nej — men det vore en
olycka, ty jag skulle aldrig våga tro hvarken på
honom eller mig själf. Det är inte bara mot andra jag
är kritisk, ser tant, jag är det framför alt mot mig
själf. Jag skulle alltid plågas outsägligt af tvifvel på
mig själf, af fruktan att han en dag skulle upptäcka,
att han misstagit sig på mig, att jag inte kunde vara
alt det för honom, som han väntat.»
»Men, kära Alie, om du inte kan vara tillräcklig
för honom, så kan visst inte häller någon annan — —»
»Jo bevars», ropade hon ifrigt. »Hvilken annan
flicka som hälst, snart sagdt, skulle passa honom
bättre än jag. Andra äro inte så tviflande — de taga
emot alt hvad de fa utan att granska det så noga —
och så kunna de så utmärkt bra nöja sig med
halfheter och kompromisser, men det kan inte jag — jag
ville vara alt, alt, absolut alt för min man — samma
dag jag upptäckte, att jag inte längre vore det — —»
»Nå — hvad då, din toka?»
»Jag skulle skjuta honom», sade hon i en ton,
som skulle föreställa skämtsam, men hon spände med
det samma blicken i den gamla med ett par så stora,
allvarsamma ögon, att denna förlorade all lust till att
vidare öfvertala henne.
»Jag trodde aldrig, att du var så öfverspänd, Alie,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
