Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andetag och sprang så utför trapporna efter
stadsbudet, som bar hennes koffert.
Samma dag de förlofvade kommo, skulle de vara
ensamma med föräldrarna — men dagen därpå skulle
Alie komma till middagen.
Hon hade tagit fram ur kofferten den ljusa,
sjögröna klädningen med perlgarnityret, som hon lät
sy sig i våras för Rikards skull, men som aldrig
kom på då. Nu var den ej så lämplig längre, då
det redan var höst, och vädret var kallt och regnigt,
men det var den enda vackra klädning hon egde,
och hon ville dock vara elegant för de främmandes
skull. Hon såg sig i spegeln och tyckte att det
glittrande perlregnet ej längre klädde henne nu då det
skimmer var borta, som i våras hade gifvit en sådan
glans och färg åt hennes utseende, och om hvilket
hon nog visste, hvarifrån det kom och hvart det gick.
Om hon nu skulle valt sig en ny drägt, hade den
visst blifvit i en kall, gråblå färg och i en enkel,
sträng stil.
Emellertid kastade hon om sig en kappa och
gick den korta vägen snedt öfver gatan. Men hon
tyckte icke, att det var, som om hon gått i
verkligheten, utan som när man går i en dröm och aldrig
kommer fram. Så sprang hon upp för den korta
trappan, stannade vid dörren och stirrade en lång
stund med dum förvåning på namnplåten. Hon
plägade aldrig gå den vägen numera, hon hade vant
sig att gå köksvägen, alt sedan Rikard kom hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
